
Nitrat kan förekomma naturligt i vatten, men högre halter kan komma från källor som jordbruk och avloppsvatten. Läs mer om hur gränsvärden för dricksvatten fungerar, var nitrat kommer ifrån, hur ma...

Nitrat förekommer naturligt i jord, växter och vatten. I Tyskland är kvaliteten på det offentliga dricksvattnet mycket god och kontrolleras regelbundet. Samtidigt kan nitrathalterna i grundvattnet vara förhöjda, särskilt på grund av tillförsel från jordbruket. Gränsvärdet för nitrat i dricksvatten är 50 mg/L. Huruvida en minskning av nitrathalten är lämplig beror därför framför allt på den aktuella vattenkällan och de faktiskt uppmätta nitrathalterna.
Om en förhöjd nitratkoncentration konstateras kan lämpliga behandlingsmetoder som nitratselektivt jonbyte eller omvänd osmos minska nitrathalten i vattnet. Vilken metod som är lämplig beror bland annat på utgångskoncentrationen, mängden vatten som ska behandlas och den dokumenterade prestandan hos det aktuella systemet.
För riktad minskning av nitrat är framför allt nitratselektivt jonbyte och omvänd osmos aktuella. Aktivt kol, partikelfilter och UV-behandling är däremot inte utformade för att på ett tillförlitligt sätt avlägsna löst nitrat.
| Metoder | Nitratreduktion | Kort förklarat |
|---|---|---|
| Nitratselektivt jonbyte | Ja | Ett särskilt jonbytarharts binder nitrat och avlägsnar det från vattnet. |
| omvänd osmos | Ja | Ett membran håller kvar en stor del av de lösta ämnena. Då uppstår behandlat vatten och en koncentratström. |
| Elektrodialys | Ja | Ett elektriskt fält och jonbytarmembran används för att avskilja lösta joner. |
| Aktivt kol | I allmänhet nej | Aktivt kol lämpar sig för många organiska ämnen, men är inte utformat för riktad avskiljning av nitrat. |
| Partikelfiltrering | Nej | Partikelfilter håller kvar suspenderade ämnen och partiklar, men inte lösta nitratjoner. |
| UV-behandling | Nej | UV-ljus används för mikrobiologisk behandling, men avlägsnar inte löst nitrat. |
Vilken teknik som är lämplig beror på den aktuella vattenkvaliteten, målet med behandlingen och prestandan hos det konkreta systemet. DVGW beskriver bland annat jonbyte och omvänd osmos som metoder som kan användas vid behandling av nitrathaltigt råvatten.
Nitrat är en naturligt förekommande kväveförening och en del av det naturliga kvävekretsloppet. Det förekommer bland annat i jord, växter och vatten.
Nitrat är samtidigt ett viktigt näringsämne för växter. Därför tillförs kväve i jordbruket exempelvis i form av mineraliska eller organiska gödselmedel. En del av det nitrat som bildas eller redan finns i marken kan sippra genom marken med vattnet och nå grundvattnet.
Eftersom nitrat är mycket vattenlösligt kan det spridas i grundvattnet och finnas kvar där under längre tidsperioder.
Naturvårdsverket förklarar att nitrat bland annat bildas när kväveföreningar omvandlas i marken och kan nå grundvattnet från gödselmedel och stallgödsel.
Nitrat och nitrit är olika kväveföreningar. Båda ingår i det naturliga kvävekretsloppet, men skiljer sig åt i sina kemiska egenskaper och bedöms separat vid övervakning av dricksvatten.
Vid bedömning av vattenfilter är denna skillnad viktig: En dokumenterad minskning av nitrat innebär inte automatiskt att även nitrit minskar. Om båda ämnena är relevanta bör motsvarande prestandauppgifter finnas för båda.
För dricksvatten gäller i Tyskland ett gränsvärde på 50 mg/L för nitrat och ett separat gränsvärde på 0,50 mg/L för nitrit. Dessutom innehåller dricksvattenförordningen ett kombinerat krav för nitrat och nitrit. Tysk dricksvattenförordning – bilaga 2
I Tyskland är gränsvärdet för nitrat i dricksvatten 50 mg/L.
Detta värde fastställs i den tyska dricksvattenförordningen. För nitrit gäller ett separat gränsvärde på 0,50 mg/L. Tysk dricksvattenförordning – bilaga 2
Det är viktigt att skilja mellan dricksvatten och grundvatten. För dricksvatten gäller ett gränsvärde enligt dricksvattenförordningen. För grundvatten gäller egna bedömningsregler och ett nitratgränsvärde på 50 mg/L. Tysk grundvattenförordning – bilaga 2
Ett värde på 50 mg/L bör därför alltid bedömas i rätt sammanhang: gäller det en mätning i grundvatten, råvatten eller det dricksvatten som levereras?
Grundvattnet övervakas som en viktig vattenresurs, medan det dricksvatten som levereras till konsumenterna omfattas av egna krav. Ett förhöjt nitratvärde i grundvattnet innebär därför inte automatiskt att dricksvattnet i kranen överskrider gränsvärdet.
Nitrat kan härröra från naturliga processer. Förhöjda nitrathalter i grundvattnet beror dock ofta på mänsklig aktivitet.
En av de viktigaste källorna är jordbruket. Kväve från mineralgödsel samt organiska gödselmedel som gödsel kan hamna i marken. Om mer kväve tillförs än växterna kan ta upp, kan överskott av nitrat följa med infiltrationsvattnet ner i djupare jordlager.
Även andra källor kan bidra till nitratbelastningen, bland annat avloppsvatten eller otäta avloppssystem. Vilka källor som spelar en roll beror på de lokala förhållandena.
Umweltbundesamt ser diffusa näringsämnestillförselar från kvävehaltig gödsling som ett viktigt problem för grundvattenskyddet. År 2024 låg nitratkoncentrationen vid 15,7 % av de representativa grundvattenmätstationerna över 50 mg/L. Umweltbundesamt – Näringsämnen och föroreningar i grundvattnet
Det är viktigt att skilja mellan belastningen på grundvattnet och kvaliteten på det offentliga dricksvattnet.
Det offentliga dricksvattnet i Tyskland övervakas regelbundet och måste uppfylla kraven i dricksvattenförordningen. Kvaliteten på det offentliga dricksvattnet är överlag mycket hög.
Trots detta kan förhöjda nitratkoncentrationer förekomma i grundvattnet. Det betyder dock inte automatiskt att vattnet ur den offentliga kranen också har ett förhöjt nitratvärde.
Vattenförsörjare övervakar dricksvattnets kvalitet och kan reagera på förhöjda nitratkoncentrationer i råvattnet med olika åtgärder. Det kan till exempel handla om skydd av vattenresurser, val eller flytt av vattenuttag, blandning av olika vattenkällor eller lämpliga beredningsmetoder. Umweltbundesamt – Vanliga frågor om nitrat i grund- och dricksvatten
Enligt uppgifter från tyska federala miljömyndigheten låg under rapporteringsperioden 2020 till 2022 mer än 99 % av de undersökta dricksvattenproverna inom gränsvärdena. För nitrat var överskridandegraden 0,03 % år 2022. Tyska federala miljömyndigheten – data om dricksvattenkvalitet
En förhöjd nitratkoncentration i grundvattnet innebär därför inte automatiskt att även dricksvattnet från kranen har ett förhöjt nitratvärde.
För konsumenter är det konkreta mätvärdet för dricksvattnet avgörande när de vill veta om en nitratminskning över huvud taget är nödvändig eller relevant.
Begreppen används ofta i samband med nitrat, men betecknar olika stadier i vattenförsörjningen.
Grundvatten finns under jordytan i jord- och berglager. Det kan fungera som en naturlig vattenresurs för dricksvattenförsörjningen.
Råvatten är vatten som används för beredning av dricksvatten. Det kan till exempel komma från grundvatten, ytvatten eller andra vattenresurser.
Dricksvatten är det vatten som efter uttag och eventuell nödvändig beredning levereras till konsumenterna.
Denna åtskillnad är särskilt viktig när det gäller nitrat. Ett mätvärde från grundvattenövervakning kan inte utan vidare likställas med ett mätvärde från det offentliga dricksvattennätet.
Ett förhöjt nitratvärde i grundvattnet innebär därför inte automatiskt att även dricksvattnet från kranen har ett förhöjt nitratvärde.
50 mg/L är det tyska gränsvärdet för nitrat i dricksvatten. Tysk dricksvattenförordning – bilaga 2
Vid ett mätvärde bör dock alltid beaktas var och hur provet togs.
Mätvärden från privata brunnar, grundvattenmätstationer, råvatten eller det offentliga dricksvattennätet kan inte jämföras direkt med varandra.
När det gäller ett värde för dricksvatten är även analysens noggrannhet viktig. Om ett beslut om vattenrening ska fattas bör mätningen därför ha genomförts tillförlitligt och under lämpliga förhållanden.
I en privat brunn kan ett förhöjt värde vara anledning att låta undersöka vattenkvaliteten närmare och klarlägga den möjliga orsaken.
Om en förhöjd nitratkoncentration föreligger och den ska minskas finns olika tekniska metoder tillgängliga.
För nitratreduktion används framför allt följande metoder:
För användning i hushåll är framför allt jonbyte och omvänd osmos relevanta, varvid den konkreta lämpligheten beror på det aktuella systemet och vattenförhållandena.
Alla vattenfiltersystem reducerar inte automatiskt även nitrat. I synnerhet är partikelfilter och konventionella aktivkolfilter inte utformade för riktad avskiljning av lösta nitrationer.
Vid val av system bör man därför inte bara titta på filtertypen, utan även på dokumenterade prestandadata för nitrat.
Vid jonbyte flödar vattnet genom ett särskilt jonbytarharts. Hartset har särskilda bindningsställen där vissa joner i vattnet binds och byts ut mot andra joner.
En nitratselektiv jonbytare är särskilt utformad för att företrädesvis binda nitrat till hartset.

Nitratreduktionen beror på det aktuella filtersystemet och dess dokumenterade prestanda. Den påverkas bland annat av det använda hartset, systemets konstruktion, vattnets sammansättning och driftsförhållandena.
En annan viktig punkt är hartsens kapacitet. En jonbytare kan inte ta upp nitrat obegränsat. Beroende på systemet måste hartset därför regenereras eller bytas ut regelbundet.
Även andra joner som finns i vattnet kan påverka jonbytarens prestanda. Prestandaangivelser bör därför alltid betraktas i samband med de aktuella testförhållandena.
Ja. Omvänd osmos kan reducera nitrat.
Vid omvänd osmos leds vatten under tryck genom ett semipermeabelt membran. Membranet håller kvar en stor del av de lösta ämnena.
Då uppstår i princip två flöden: behandlat vatten och ett koncentratflöde där de kvarhållna ämnena ansamlas.

Omvänd osmos kan reducera nitrat. Den den faktiska prestandan beror på det aktuella systemet, , membranet och driftsförhållandena.
DVGW nämner omvänd osmos, tillsammans med jonbyte, som en metod som används i Tyskland för behandling av nitrathaltigt råvatten. DVGW – Nitrat och dricksvatten
När du väljer en anläggning för omvänd osmos bör du därför också vara uppmärksam på konkreta testdata och de angivna driftsförhållandena.
Ett konventionellt aktivkolsfilter är inte utformat för riktad borttagning av löst nitrat.
Aktivt kol kan adsorbera många organiska ämnen och används därför ofta vid vattenrening. Lösta nitratjoner hålls dock inte tillbaka av konventionellt aktivt kol i sådan utsträckning att en tillförlitlig nitratreduktion kan förväntas.
Det betyder: Ett vattenfilter med aktivt kol kan vara meningsfullt för andra vattenbeståndsdelar, men bör inte enbart på grund av sin aktivkolsfyllning betraktas som ett nitratfilter för dricksvatten.
Om nitrat ska reduceras specifikt är nitratselektivt jonbyte och omvänd osmos lämpligare metoder.
Utöver jonbyte och omvänd osmos finns det ytterligare tekniska metoder.
Vid elektrodialys används jonbytarmembran och ett elektriskt fält för att separera lösta joner från varandra.
Metoden används framför allt i större eller tekniska vattenreningsanläggningar.
Vid biologisk nitratrening används mikroorganismer för att omvandla nitrat under lämpliga förhållanden.
Sådana metoder kan vara relevanta framför allt vid professionell vattenrening. DVGW undersöker till exempel biologisk behandling av nitrat i kombination med koncentrat från omvänd osmos. DVGW – forskningsprojekt om biologisk nitratrening
För privathushåll kan sådana metoder inte jämföras med ett konventionellt dricksvattenfilter.
Vilken teknik som används i en vattenreningsanläggning beror på råvattenkvaliteten, nitratkoncentrationen, den tillgängliga vattenmängden och andra beståndsdelar i vattnet.
I större anläggningar kan till exempel även kombinationer av olika metoder vara meningsfulla.
En vattenanalys är den bästa utgångspunkten om du vill veta hur hög nitratkoncentrationen i ditt dricksvatten faktiskt är.
Umweltbundesamt upplyser om att vattenförsörjare måste tillhandahålla information om dricksvattenkvaliteten och att många även publicerar denna information online. Umweltbundesamt – Uppgifter om dricksvattenkvaliteten
Situationen är annorlunda för en enskild brunn. Där bör vattenkvaliteten undersökas regelbundet, särskilt om vattnet används som dricksvatten. Umweltbundesamt rekommenderar regelbundna analyser för enskilda brunnar och anger hälsomyndigheten som första kontakt vid frågor om vattenkvaliteten. Umweltbundesamt – Hälsosamt dricksvatten från egna brunnar och källor
För att besluta om en eventuell nitratreducering är ett konkret mätvärde mer användbart än antagandet att ett visst filter alltid är nödvändigt.
Om en analys visar en förhöjd nitratkoncentration kan man därefter undersöka vilken vattenbehandling som är lämplig under de konkreta förhållandena.
Privata brunnar omfattas av andra förutsättningar än den offentliga dricksvattenförsörjningen.
För en enskild brunn beror vattenkvaliteten direkt på den aktuella vattenkällan och dess omgivning. Jordbruksanvändning, markförhållanden, brunnens djup och andra lokala faktorer kan påverka vattnets sammansättning.
Därför rekommenderas regelbundna undersökningar av vattenkvaliteten för privat använda brunnar. Umweltbundesamt tillhandahåller särskild information för ägare av enskilda brunnar. Umweltbundesamt – Små dricksvattenförsörjningar
Om ett förhöjt nitratvärde konstateras bör man först klargöra om och vilka åtgärder som krävs. Beroende på vattenkvaliteten kan lämplig vattenbehandling vara meningsfull.
Även här gäller dock att inte alla vattenfilter reducerar nitrat. Valet bör baseras på de faktiska mätvärdena och de verifierade prestandauppgifterna för det aktuella systemet.
För det offentliga dricksvattnet i Tyskland finns det inte generellt något behov av ett vattenfilter mot nitrat.
Det offentliga dricksvattnet övervakas och måste uppfylla kraven i dricksvattenförordningen. Konsumentverket påpekar också att vattenfilter i regel inte behövs för den allmänna hygieniska säkerheten hos offentligt dricksvatten och att överskridanden av nitratgränsvärdet i offentligt dricksvatten är mycket sällsynta. Verbraucherzentrale – Vattenfilter: behövs de av hygieniska skäl?
Det betyder inte att nitrat i vatten i princip inte kan vara ett problem. I vissa situationer kan en riktad nitratreduktion vara meningsfull - exempelvis om en vattenanalys faktiskt visar en förhöjd koncentration eller om vattnet kommer från en privat källa och har undersökts i enlighet med detta.
Den rätta frågan är därför mindre ”Behöver jag ett vattenfilter?” än:
Hur hög är nitratkoncentrationen i mitt vatten, och finns det ett konkret skäl att reducera den?
Om en reduktion krävs eller önskas bör man därefter välja lämplig teknik utifrån dess påvisade prestanda.
Om ett filter specifikt ska reducera nitrat räcker det inte att enbart ange filtertypen.
Avgörande är den påvisade nitratreduktionen, utgångskoncentrationen, filterkapaciteten, flödeshastigheten och de förhållanden under vilka prestandan testades.
En prestandauppgift bör visa om och i vilken omfattning systemet reducerar nitrat under de angivna testförhållandena.
Ett allmänt påstående som ”filtrerar föroreningar” säger däremot lite om den faktiska nitratprestandan.
Ett systems prestanda kan bero på hur hög nitratkoncentrationen är i utgångsvattnet.
En seriös prestandauppgift bör därför om möjligt ange den använda utgångskoncentrationen.
För ett filter med jonbytare är det viktigt att veta vilken vattenvolym som kan behandlas under de angivna förhållandena innan filtermediet måste regenereras eller bytas ut.
En uppgift om kapacitet bör alltid betraktas tillsammans med testförhållandena.
Även flödeshastigheten kan påverka ett systems prestanda.
Därför bör nitratreduktion inte betraktas oberoende av det angivna driftsättet.
Andra joner och beståndsdelar i vattnet kan påverka en jonbytares prestanda.
För en realistisk bedömning är det därför viktigt under vilka vattenförhållanden prestandan mättes.
För vissa jonbytarsystem måste filtermediet regenereras regelbundet. I andra system byts mediet ut.
Konsumenter bör därför veta vilket underhåll som krävs och med vilka intervall det behöver utföras.
En meningsfull prestandaangivelse bör i möjligaste mån visa:
Ju mer av denna information som finns tillgänglig, desto lättare är det att bedöma en prestandaangivelse.
Nitrat och nitrit är olika ämnen.
En påvisad nitratreduktion bör därför inte automatiskt betraktas som bevis på motsvarande nitritreduktion. Om båda parametrarna är relevanta bör motsvarande prestandauppgifter finnas för båda.
Ett oberoende laboratorietest kan ge värdefull information om filtrets prestanda. Det är dock inte automatiskt samma sak som en erkänd produkt- eller säkerhetscertifiering.
För ett filter bör man därför tydligt skilja mellan testrapporter, certifieringar och tillverkaruppgifter.
Gränsvärdet för nitrat i dricksvatten i Tyskland är 50 mg/L. För grundvatten gäller särskilda lagbestämmelser. Tyska dricksvattenförordningen – bilaga 2 Tyska grundvattenförordningen – bilaga 2
Dricksvattnet i Tyskland övervakas regelbundet och uppfyller i mycket hög grad de gällande kvalitetskraven. Nitratnivåerna kan ändå vara förhöjda i grundvattnet. Därför är det faktiska mätvärdet för dricksvattnet respektive den aktuella vattenkällan avgörande. Umweltbundesamt – Uppgifter om dricksvattenkvalitet
Ja. Metoder som nitratselektivt jonbyte och omvänd osmos kan minska nitrathalten. Den faktiska prestandan beror på det aktuella systemet och driftsförhållandena. DVGW – Nitrat och dricksvatten
Ett vanligt aktivt kolfilter är inte utformat för riktad borttagning av löst nitrat. För riktad nitratreducering kan andra metoder som jonbyte eller omvänd osmos användas.
Ja. Omvänd osmos kan hålla kvar nitrat tillsammans med många andra lösta ämnen. Då uppstår, utöver det renade vattnet, även en koncentratström. DVGW – Nitrat och dricksvatten
En vattenanalys kan visa hur hög nitratkoncentrationen faktiskt är. För kommunalt dricksvatten kan konsumenter få information från sin vattenleverantör eller hälsomyndighet. För privata brunnar är regelbundna undersökningar särskilt viktiga. Umweltbundesamt – Hälsosamt dricksvatten från egna brunnar och källor
Nitrat är en naturlig del av kvävecykeln, men kan genom källor som jordbruk och avloppsvatten förekomma i högre koncentrationer.
Det avgörande är hur mycket nitrat som finns, var vattnet kommer ifrån och vilka lagkrav som gäller.
Kommunalt dricksvatten övervakas regelbundet och behandlas i enlighet med gällande krav. För privata brunnar och annan privat vattenförsörjning kan en direkt undersökning av vattenkvaliteten vara särskilt viktig.
Om du vill testa nitrathalten i vattnet är en vattenanalys den bästa utgångspunkten. Om en förhöjd nitratkoncentration konstateras finns det olika metoder för att minska nitrathalten.
Vilken lösning som är lämplig beror på vattenkvaliteten samt på den dokumenterade prestandan, kapaciteten och underhållet hos det aktuella systemet.
Den som känner till sin vattenkvalitet kan lättare avgöra om och vilken ytterligare rening som är lämplig.